I söndags tankade Magnus av misstag bensin i vår lånebil som går på diesel. Det var som sagt söndag, alla bilmekaniker var stängda, vi befann oss på den finländska landsbygden, skulle ta färjan över till Stockholm några timmar senare och ja det var en lånebil. Ångesten var minst sagt intensiv. Vid en tidpunkt var den så tjock att jag nästan kunde ta på den. Nåja, situationen löste sig såklart med hjälp av några goda vänner och förvandlades inte långt därefter till en rolig historia (dock ekonomiskt smärtsam, men Magnusn får väl ta in en ny podd i sitt stall). Det som jag tänkt på efteråt är att när jag berättar den får jag inte sällan får en förväntansfull fråga om det uppstod ett ordentligt gräl. Folk blinkar konspiratoriskt och säger att jag måste ha varit alldeles rasande. Maggan och jag grälar såklart ibland, men då handlar det oftast om att den ena snäst åt den andra eller på annat sätt varit otrevlig. Dålig attityd är en rimlig orsak till gräl, inte misstag. Vid kris grälar vi aldrig. Jag kan inte påstå att stämningen var på topp när Magnus glömde kolla om hans pass var i kraft förra sommaren (det var det inte) när vi skulle flyga från LA till Stockholm. Lika lite som när någon kollade fel på kartan en het dag i september och vår lilla hajk upp till Hollywood-skylten blev fem kilometer längre än beräknat. I 30-graders hetta. Med barn. Utan barnvagn. Eller vatten. Då var det bara att bita ihop att vandra igenom krisen. När krisen är som värst är vi som närmast varandra. När den ena sovit dåligt eller inte tagit ansvar för barn och hushåll, då grälar vi. Read more
