Mamma hade fel. Det finns d’e5liga kl’e4der OCH d’e5ligt v’e4der. Och med d’e5ligt v’e4der syftar jag p’e5 morgnar som imorse d’e5 temperaturen snuddar vid minus 40 i s’f6dra Helsingfors. Runt klockan halv nio d’e5 jag drar p’e5 mej den sj’e4tte tr’f6jan* och samtidigt blickar ut ‘f6ver havsutsikten i v’e4st anar jag redan or’e5d. Isen utanf’f6r ryker p’e5 ett orov’e4ckande s’e4tt. D’e5 jag v’e4linpackad stiger ut p’e5 gatan k’e4nner jag hur snoret i min n’e4sa omedelbart fryser till is, samtidigt som det bildas frost i mina ‘f6gonfransar. Jag stegar m’e5lmedvetet vidare medan nordanvinden biter sig fast i mina ‘e4ppelkinder. Den gastkramande skr’e4cken att halka och frysa fast i gatan, innan jag hinner stiga upp, g’f6r mej extremt f’f6rsiktig. D’f6den lurar bakom varje h’f6rn. N’e5nstans mellan Annegatan och Georgsgatan f’f6rfyser jag en t’e5. F’e5r lov att amputera den d’e5 jag kommer fram. Det ‘e4r fullst’e4ndigt tyst omkring mej, allt levande har frustit ihj’e4l under natten. De sista kvarteren fram till S’f6dra Magasingatan ‘e4r jag fullst’e4ndigt avdomnad. Mina fingrar ‘e4r krampaktigt b’f6jda som klor och har tappat all k’e4nsel. Den enda tanken i mitt frusna huvud ‘e4r V’c4RME, det m’e5ste finnas V’c4RME n’e5nstans. Varje andetag ‘e4r fyllt av iskall sm’e4rta. Med mina sista krafter stiger jag tappert in p’e5 kontoret. Livet har segrat. Imorgon ‘e4r dock tyv’e4rr en ny dag. Detta ‘e4r inget v’e4rdigt klimat. Hj’e4lp. *redan d’e5 jag tj’e4nstgjorde i den ryska arm’e9n i Vladivostok l’e4rde jag mej att det ‘e4r lager-p’e5-lager som g’e4ller. Read more
