Jag tänkte på en sak när jag klippte gräsmattan på mammas gård, nämligen hur tydligt det blir att tiden går när man bor utomlands. Jag tror att det är en av orsakerna jag känner ett sånt vemod när jag hälsar på i Finland. Kanske också för att sommaren är så vacker och tiden är så knapp med min familj och vänner. Jag går omkring och är medveten om tidens gång. Det är vemodigt, men också fint och kärleksfullt. Jag inbillar mig att det är fint att verkligen uppskatta det och de man har i sitt liv och när och när man bor så långt borta blir det mer tydligt. Eller vad vet jag, ni som som nära era släktingar och vänner kanske resonerar på exakt samma sätt. Men jag går inte omkring med en tår som långsamt glider nerför min kind. Istället försöker jag att inte förvandlas till en tonåring när jag umgås med mina föräldrar, träffar så många jag kan av alla jag tycker om i Helsingfors och Stockholm. Fy fasiken vad fint det är här. Igår jobbade Maja och jag hela eftermiddagen med Friday Lab, åt sedan middag och avslutade dagen med ett kvällsdopp. Mycket fint. Vi talar ju mest jobb vanligtvis, därför var det välbehövligt att ha en kompiskväll som omväxling. I dag ska vi jobba vidare med Friday Lab, jag ska träffa mitt svenska förlag och senare ta en öl med en kompis. Stockholm är lyckligtvis lite svalare än igår och i hemlighet längtar jag efter lite regn. Read more
