Jag köpte ju en cykel i lördags. Den är huisigt* fin och café latte-färgad. Nu är jag naturligtvis livrädd för att den ska bli stulen. Jag försöker verkligen vara okej med tanken om att någon kommer att sno den förr eller senare och att jag ska vara tacksam för tiden jag får vara tillsammans med den. Cyklar är nämligen som barn och paraplyer, man äger dem aldrig. Man har dem bara till låns**. *väldigt.**men om jag någonsin får tag på människan som snodde min Jopo kommer jag naturligtvis att döda denna. Read more
