Jag rider ju en hel del. Både med tränare och utan. Igår hade jag dressyrträning och körde upp till Agoura Hills. Det tar mig ungefär 45 minuter. Det skulle kanske vara några minuter snabbare att ta motorvägarna, men jag brukar köra längs med kusten, igenom Malibu, över Santa Monica Mountains och sen ner i Agoura Hills. Det är som att komma till en helt annan delstat. Här rider folk western-stil på de små vägarna kring stallet, de senaste veckorna har jag sett prärievargar varje gång jag kört upp och förra hösten hängde det två stycken stora Trump & Pence-valskyltar längs med vägen. Det är också alltid minst 10-15 grader varmare på sommaren jämfört med kusten där jag bor. Men nu ska jag tala om hur fantastiskt det är att rida. Ollie, hästen på bilen, är inte speciellt välskolad. Långt ifrån de fina dressyrhästarna jag får rida i Sverige. Men han är så känslig. Det gäller att sitta precis rätt i sadeln. Det är inte ovanligt att vår tränare ropar: “Du måste ha lite mer tyngd på din vänstra skinka!“. Vid minsta ryck i munnen börjar Ollie kasta med huvudet och när vi ska galoppera räcker det med att tänka “galopp”. Visst är det coolt att kunna ha ett sånt samspel med ett så stort djur? Jag vill att alla ska få uppleva det meditativa (och samtidigt svettiga) tillståndet på en hästrygg. Målet är att ryttarens rörelser ska vara så så små att de knappt är märkbara, men låt er inte luras av det. Det kräver både muskler och kondition för att hålla hästen i balans och på så sätt rida bra. När det är så här varmt brukar jag ge hästen en dusch efteråt. Sen kör jag hemåt igen. Har ännu aldrig varit på dåligt humör efter en ridsession. Read more
