UnderbaraClara skriver om att hon fyller 27 och har lite åldersångest. Att hon nu är närmare trettio är tjugo. Jag är nästan tio år äldre och borde småningom fundera på botox och byte till yngre man. Efter att Vidar föddes har tiden gått så där sjukt fort som folk som har barn säger att den ska gå. Swish så är ungen tre utan att man riktigt fattat vad som hände (förutom blöjor och noll fritid). Plötsligt är man gammal. Jobbigt när klyschor är sanna. Som ni vet är jag något av en late bloomer. Mellan det att jag var tjugo och trettio gjorde jag visserligen spännande saker, blev politices magister, bodde utomlands, jobbade på massor av ställen och dejtade olika män. Visst var det kul, men det var först någonstans efter att jag fyllde trettio blev det rätt. Jag slutade vara ihop med fel typer, mådde bättre i hjärtat, började jobba med det jag egentligen alltid drömt om att jobba med, slutade fundera så mycket på hur jag såg ut (exempel: med en pojkvän brukade jag sova med mascara för att vara fin också nattetid) och blev en snällare människa.Jag är knappast väldigt mycket smartare, snyggare eller bättre som drygt trettio än som drygt tjugo, men livet är lättare och roligare. Vilket är lite paradoxalt eftersom det samtidigt är mycket allvarligare och det finns oändligt mycket mer grejer att ansvara över. Den största skillnaden är antagligen att jag vet vad jag vill (och verkligen gör det) och att jag nu för tiden bryr mig så mycket mindre om vad andra människor tycker. Slutsats: Ni som är tjugonågonting och har åldersnojor, lyssna på en gammal tant: Det blir bara bättre. Gammal bild jag stal från Karins blogg. Och här är min kontribution till Annes biktinlägg: Jag tycker att folk som bara talar om sig själva och hur bra de är också är lite dumma i huvudet. Read more
