En av de aspekter jag älskar mest med Los Angeles är att det är en otrolig storstad och naturen samtidigt är helt fantastisk. Eftersom det är onsdag och jag tydligen rider ut i terrängen på onsdagar körde jag upp i Topanga längs med små slingriga vägar (för ett år sedan skulle jag ha vägrat köra, men vad gör en inte för att få rida. På vissa ställen är vägen så smal att det knappt går att möta en annan bil. Saken blir inte bättre av att det är VÄLDIGT mycket branta svängar. Men så värt det trots att pulsen ligger på 150. Uppe väntar nämligen 35 djur varav några är hästar. Skulle någon ha berättat för Peppe tio år att det finns en otroligt trevlig kvinna i Topanga som inget hellre vill än att någon ska rida ut hennes hästar skulle tioåringen ha svimmat av lycka. Det är inte långt ifrån reaktionen hos dagens Peppe. Förra veckan gjorde jag ju motsvarande tur. Då var det fint, men i dag red vi en annan väg. Eftersom det regnat nyligen var det så klart att man kunde se hela vägen till både Malibu OCH Downtown. Vi bor nånstans därnere vid kusten. Helt magiskt vy. Stilla havet var inte fult precis det heller. Min plan är för övrigt att lära känna hästen Sequoia riktigt väl och när tiden är inne göra samma runda fast barbacka. Alldeles för länge sen jag ridit barbacka. Berättade jag att min ridkumpan Stephanie kommer från Buenos Aires där jag bodde 2004-2005? Jag tvingar henne att rabbla upp alla sina favoritställen så att jag kan sucka nostalgiskt åt de jag själv minns. Sen galopperade vi lite, skrittade hem igen, ryktade och gosade med hästarna. Ja och sen körde jag vidare till Mill Creek för att motionera dagens andra häst -Rupert. Tänkte skriva be careful what you wish for, men jag är bara lycklig (och svettig). Magnus tycker dock att jag rider liiite för mycket, men jag säger att det bara är en kort period i mitt liv (på högst 10-20 år). Read more
