Vid sidan om en lång artikel om sexarbete, ska det avkriminaliseras, ska sexköp kriminaliseras, bordeller vara lagliga och hur hänger detta ihop med den globala ekonomin var den intressantaste texten i dag en om dieter. Den handlade om hur så gott som alla som går på en hård diet inom fem år har gått upp i vikt igen. Oftast väger bantaren mer än när hen började banta. Tydligen medför bantning stress som gör att man känner starka hungerkänslor och gör av med färre kalorier. Kroppen kämpar stenhårt emot viktminskning. Enligt forskningen New York Times hänvisar till avstannar ämnesomsättningen på folk som bantar, oberoende om man är under-, normal- eller överviktig när man börjar minska kaloriintaget. Alla kroppar har en idealvikt som de kämpar för att bibehålla. Hos vissa är den större, andra mindre. Nu försöker man jobba med olika sorters hormoner (bland annat leptin) för att kväsa hungerkänslorna hos folk som lider av sin övervikt. Det allra viktigaste vore väl ändå om folk skulle bry sig mindre om hur mycket de och framförallt hur mycket andra vägde. Det är fanimig en sån jäkla fälla att inte vara nöjd med sin kropp. All den tid och energi på kroppsmissnöje kunde istället fokuseras på andra mycket kreativare saker som att skriva en bok eller ta över världen och göra den jämställd och rättvis. Samtidigt fattar jag ju att vi alla är fångar i en kultur där vi ständigt uppmanas att vara lite smalare, muskulösare, snyggare och yngre. Vi blir dagligen matade med bilder på hur en rätt kropp ska se ut. Men vi kan alltid försöka. Ett bra första steg är att sluta kommentera och tänka så mycket på sin egen och andras kroppar. Ja, och komma ihåg att det i nästan alla fall är jäkligt svårt och onödigt att banta. Read more
