Hanna skriver ett inlägg med rubriken “Jag är så trött“. Själv började jag på ett inlägg med exakt samma rubrik för två dagar sedan, men lät bli att publicera det eftersom jag tänkte att min personliga tröttma inte kan intressera någon. MEN nu tänker jag annorlunda, för det kan inte vara en slump att Hanna (ej personen som skrev blogginlägget) och Amanda kränger mirakelpiller mot trötthet, att försäljningen av kosttillskott ökar, att allt fler skriver om hur det enda de vill är lägga sig ner och sova en liten stund. Själv har jag försökt bot på min trötthet genom att springa, äta frukt och grönsaker, dricka kaffe, ta järntabletter, yoga och prestera hälsa på alla tänkbara sätt. Eftersom det inte har hjälpt speciellt mycket har jag funderat på om det är åldern. Att jag nu kommer att vara ständigt trött fram till den eviga vilan. Men sen slog det mig att min och Hannas (ej hon med Amanda) och alla andras trötthet kanske mer beror på massa förvärvsarbete, plus hushållsarbete, plus småbarn, plus kreativa uttryck, plus vänskapsförhållanden att vårda, plus skönhetsnormer, plus sociala medier, plus upprätthållande av parförhållande och så vidare. Sammanfattat i ett ord: prestationssamhället. Att säga att vi får ta och skärpa oss funkar inte heller, för det är precis det vi gör hela tiden. Skärper oss för att göra rätt. Man kan inte skylla på individen för att kulturen är fucked up. Däremot kan vi tillsammans ifrågasätta och call samhällets bluff. Vara latare, ta efter Magnus som njuter av livet och kollar på tv-serier mitt på dagen och kanske dricker ett glas vin till det. #goalz Handen upp nu, vilka av er är trötta oftare än ni skulle önska att ni var det? Read more
