Ibland g’e5r det fel. Sommaren d’e5 jag skulle fylla 15 och var surmulen samt generellt pubertalt st’f6rd p’e5 v’e4rlden bilade familjen ‘d6 genom Frankrike. D’e5 vi stannade f’f6r lunch i Calais skulle jag h’e4mta n’e5gonting fr’e5n hyrbilens bagagelucka medan de andra v’e4ntade p’e5 en restaurang. Tyv’e4rr misslyckades jag med mitt avancerade uppdrag att l’e5sa upp bagageluckan och p’e5 n’e5got konstigt s’e4tt gick hela systemet i bakl’e5s. Familjens alla resv’e4skor l’e5g i naturligtvis bagageluckan, d’e4ribland 1 -‘e5riga Anastasias bl’f6jor och annat babystuff. Min temperamentsfulle far blev inte alls ‘f6verlycklig och eftersom ingen av oss talade s’e4rskilt bra franska s’e5 det blev ganska besv’e4rligt att p’e5 Audi-hyrbilservicen (med kroppsspr’e5k) f’f6rklara vad som egentligen hade h’e4nt. Speciellt som om det teoretiskt sett inte ‘e4r m’f6jligt att sj’e4lv l’e5sa ut sig fr’e5n sin egen bagagelucka… Jag trilskades mest och tyckte att mitt liv var f’f6rst’f6rt eftersom jag inte fick fram min bikini ur bilen. F’f6r ett par ‘e5r sedan under en surfemester i s’f6dra Brasilien r’e5kade jag i misstag elda upp mitt eget pass (samt k’f6rkort, identitesbevis och kreditkort) i samband med en lite (sj’e4lvv’e5llad) eldsv’e5da i k’f6ket. Det var INTE roligt s’e5 man skrattade ihj’e4l sig att med ett sotigt och fuktigt pass f’f6klara sig igenom tullen p’e5 v’e4gen hem till Argentina en vecka senare (sydamerikaner ‘e4r inte k’e4nda f’f6r att vara liberala och gener’f6sa vid sina tullstationer). Skr’e4ckslagen som jag var ‘f6ver att vara tvungen att ‘e5ka n’e5gra tusen kilometer upp till Brasilia f’f6r ett nytt pass, klippte jag med ‘f6gonfransarna tills mina ‘f6gonlock krampade och log mitt allra s’f6taste leende samtidigt som jag pep fram “Por favor se’f1or, tengo que volver a Buenos Aires…”. Det gick till slut, p’e5 villkoret att jag p’e5 hedersord lovade att inte laga mat i Argentina. I g’e5r kv’e4ll slutade min dator att fungera. D’e5 jag tryckte p’e5 on-knappen kved och blinkade den bara lite medan sk’e4rmen f’f6rblev svart. Jag ‘e4r inte s’e4ker p’e5 hur, men jag k’e4nner p’e5 mej att det nog tyv’e4rr ‘e4r jag som saboterat den. Inser ni vad det h’e4r betyder: jag ‘e4r tvungen att klara av p’e5sken utan Prison Break, Lost och Desperate Housewives? HUR SKA DET G’c5 TILL? HJ’c4LP! …och hur i fridens namn ska NI klara er utan min blogg i s’e5 m’e5nga dagar. Read more
