Ärligt talat är det mycket roligare att blogga när ni kommenterar, men fattar också att det kanske inte finns så mycket att säga på inlägg som handlar om antingen hästar eller bilder på fina landskap. Jag vaknade förresten klockan fem i morse och kunde inte somna om. Steg upp en timme senare för att skriva lite på romanen, men var helt trög i huvudet. Allt gick i slow motion och när jag senare tog en promenad blev jag andfådd omedelbart. Jag tycker mig ha vistats på en del på höga höjder, men minns inte att jag någonsin skulle ha lidit av ens lindrig höjdsjuka. Mammoth ligger ändå bara på 2500 meters höjd. Har ni upplevt det? Vad som kändes som en massa timmar senare vaknade resten av familjen och vi åkte in i den lilla staden Mammoth för att äta frukost. Alla var så otroligt trevliga där. Säger inte att folk är otrevliga i LA, tvärtom, men det finns något extra i amerikanska småstäder. Sedan blev det hike i park. Majlis var den enda som vågade doppa sig i en av sjöarna. Mycket imponerad av hennes stamina. Sedan blev det gnäll deluxe och vi åkte hemåt och lagade, håll i er nu: Avokadopastan! Har inte ätit den på många år, men nu visade sig vara helt rätt. Till och med våra barn gillade den. Vi hade tänkt ta det lugnt (för Magnus innebar det klippa podd), men så hörde en kompis av sig och tipsade om Mono Lake så vi susade dit. Det var så otroligt fint där. Som raukar på Gotland blandat med månlandskap och turkost vatten. Helt overkligt vackert. Plus att det var 27 grader celsius och blåste varmt. Ungarna lekte på stranden och jag gick omkring och ojade mig över att det var så fint. Det var den dagen. Kom hem. Duschade tvättade Majlis hår (hon var så otroligt smutsig). Tog ett glas vin och skrev detta. Är så fruktansvärt trött. Dags att lägga sig. Godnatt! Read more
