Det jag saknar minst med Finland är uppfattningen om att att det bara finns ett rätt sätt att leva på. Ett sätt att bo på, ett sätt att ha barn på (att inte ha barn är till exempel inte rätt sätt), ett sätt att äta på, att åka på semester på, att vara ihop på och så vidare. Och jag fattar att det är tryggt om ingen utmanar normen, utan alla bara gör på ungefär samma sätt. På så vis behöver man inte ifrågasätta sina egna val. Det alla andra gör måste väl ändå vara ungefärligt rätt. Vi är flockdjur, men det är så onödigt eftersom det finns en massa olika möjligheter och val och framför allt sätt.Nu menar jag inte att jag är nåt slags rebell i min vita, kulturarbetande, innerstadsmedelklassighet. Jag är så vanligt att klockorna stannar. Däremot är det skönt att leva i en stad där det finns alla sorters alternativ, livsstilar och människor. Jag blir glad när folk berättar om olika lösningar på familjeliv, relationer, boende och lönearbetande. Precis som i Finland finns här rasism, sociala problem och inkomstklyftor, men storleken på Los Angeles gör att normen inte sitter lika tight som hemma. Read more
