I går kring klockan 11 på kvällen sov jag sött medan Santa Monica ruskades om av en liten jordbävning. Det var en med magnituden 3 och epicentrum låg bara en liten bit från oss. Magnus sade att det hördes en hög smäll och kändes som en liten skakning. I Kalifornien sker det jordbävningar varje dag, men de flesta är så små att man inte känner av dem. Vi har varit med om fyra-fem stycken som är stora nog att ens märkas. En gång smällde det ordentligt, en annan gång vaknade vi till att skåpdörrarna och flaskorna i en sixpack skakade ljudligt. Jag kan inte påstå att jag går omkring och är rädd, men nästan varje gång jag står i duschen eller befinner mig långt från resten av familjen slår det mig att det skulle vara väldigt olägligt om den stora jordisen kom just nu. För hen är ju på väg. Den riktigt stora sägs till och med vara försenad. Den kan komma om tjugo minuter eller om hundra år. Fast tjugo minuter är sannolikare. För nåt år sedan gjorde jag ett reportage om jordbävningar och intervjuade en expert, han sa att det farligaste med jordskalv är saker som faller ner i huvudet på en när marken skakar. Och infrastrukturen efteråt, fall vatten- och elnätet skadas tar det inte länge innan det uppstår farliga situationer. Vi har alltid lite extra vatten och mat hemma. Expertens värsta mardröm var att befinnas sig någon annanstans än i Kalifornien när den stora slår till. Önskar att jag hade en lika avslappnad inställning till den. Read more
