Jag läste en så otroligt bra text på Vice häromdagen. Den tog avstamp i Marie Kondo och hur städning, organisering och hushållets grejer alla faller inom det som traditionellt anses vara kvinnans ansvar. Vi är ju alla bekanta med andra och tredje arbetsskiften som dyker upp när kvinnor lönearbetat och kommer hem. Där väntar hushållsarbete och det emotionella jobbet. Det här är ju ingenting nytt, men det som verkligen drabbade mig i den här texten var hur mycket energi det går åt att be andra människor i hushållet göra saker. Och hur de andra avsäger sig ansvaret ifall de inte blir direkt ombedda. Den som ber om någonting, att ta ut soporna, tömma diskmaskinen, städa undan efter maten, gör automatiskt den uppgiften till sin. Den som får i uppdrag att göra det känner det som om hen gör hushållet ett tjänst genom att “hjälpa till”. Det har hänt att jag istället för att be Magnus plocka undan efter sig allt i köket (Magnus städer alltid undan till exakt 85 procent) bara gjort det själv för att det helt enkelt är lättare än att be honom göra det. Jag har också testat med att bara låta disken ligga eller bygga ett torn i soporna till “någon annan” inser att de kanske borde tas ut, men i nio fall av tio är det ändå jag som till slut tar tag i skiten. “Having to ask implies a manager to subordinate relationship in the household. “When a man expects his partner to ask him to do things, he’s viewing her as the manager of household chores,” Emma writes. “So it’s up to her to know what needs to get done. The problem with that, is that planning and organizing things is already a full-time job…when we ask women to take on the task of organization, and at the same time execute a large portion, in the end it represents 75% of the work.” Det enda som funkat för oss är att jag helt avsagt mig delaktighet. Som skolan till exempel: Jag gör ingenting som har med Viddes skola att göra. Magnus har koll på läxor, donationer, inskrivningar, föräldramöten, frivilligarbete, Vidars klasskamrater och klasskamraternas föräldrar. Jag handlar inte heller mat (men vet dock med Rainmans exakthet vad som behöver handlas). Dammsuger aldrig. Eftersom varken Majlis eller jag var ute igår pga av regnet följde vi med Magnus när han tog Vidar till skolan imorse. Tillbaka till Marie Kondo: Den här meningen tycker jag var otroligt träffande: Om hur vi (inte bara amerikaner) har lärt oss shoppa, men inte ta hand om det vi köpt, tycker jag också var klockren. “The truth is, while we’ve all been taught to buy things, few of us have really been taught how to own things, to manage them, nor the consequences for accumulating an excess of them, what we would kindly call “clutter.” Tycker ni ska läsa hela texten. Den var väldigt bra. Hur funkar det för er hemma? Finns det en som har huvudansvaret för sysslor och sen delar ut uppgifter eller lever ni utopin? Read more
