Som tack för alla era poddtips vill jag komma med en gentjänst och tipsa om dagens avsnitt av podden 1A. Den handlade om att vara vegan och hur det på verkar hälsan, klimatförändringen, miljön och djurens välmående. Och uppenbarligen pulsen på många. Programledarna var själva förvånade över hur engagerade lyssnarna var. Mat är personligt. Att utesluta kött är provocerande. När en skola i Gävle för några år sedan serverade vegetarisk mat svarade Moderata ungdomsförbundet med att dela ut hamburgare med motiveringen att de gjorde det i valfrihetens namn. Det är fel att inte ha ett köttalternativ. Och när Way Out West deklarerade sig som en köttfri festival utmanade Göteborgs-tidningen beslutet genom att låta en reporter dela ut kött utanför festivalområdet. Lyckligtvis kan tiderna förändras snabbt. På samma sätt som 2018 ändå måste vara året då alla började tala om klimatförändringen är veganism, för att inte tala om vegetarianism, mycket mindre laddat i dag än för bara tio eller fem år sedan. I de storstäder jag mest rör mig i Helsingfors, Stockholm och Los Angeles, finns det gott om riktigt bra, trendiga, vegetariska och veganska restauranger. Det är liksom ingenting konstigt med det. Det betyder ändå inte att köttätare skulle ha ett helt avslappnat förhållande till veganer. Man kunde kanske jämföra beslutet att helt sluta äta animaliska produkter med att sluta flyga. Folk som fortsätter göra det vill förklara sig, ifrågasätta och gärna skämta lite om de som avstår. Än så länge är det vanligare att de som inte äter animaliska produkter som måste förklara sig (“PROTEINET! HUR GÖR NI MED PROTEINET”), men tror att köttnormen kommer att ge vika om några år. Kött blir liksom undantaget. (Antar att också folk som slutar flyga är tvungna att ge regelbundna förklaringar om varför hen tror att hen kan förändra världen). Jag utgår från att folks slentrianmässiga ätande av djur handlar om okunskap, men också kultur (läs Jonathan Safran Foers “Äta djur”, han skriver och diskuterar kring den kulturella aspekten av mat) och såklart handlar det om lättja. Det är jobbigt att förändra sina vanor. Det som ändå provocerar mig orimligt mycket är okunskapen. Jag har till exempel en kompis som vägrar besöka djurparker på grund av att hen tycker synd om djuren. Samtidigt äter hen ofta en paleodiet, alltså en kost uteslutande baserad på kött, för att bli smal och muskulös. Jag fattar att man kan ha fler än en tanke i huvudet samtidigt, men blir ändå så irriterad. Jag vill så gärna påpeka det irrationella i att värna om djur, men samtidigt äta kött tre gånger om dagen. Men jag tycker ju om människan, vill inte bråka. Att ifrågasätta en persons diet är lika känsligt som att kritisera hens familj. Nu handlar veganism såklart inte bara om djurens välmående, utan också om klimatet. Själv kallar jag mig varken vegan eller vegetarian, trots att jag till 90 procent äter vegetarisk och ofta veganskt. Jag tänker så här: Ingenting är förbjudet, men ärligt talat har jag inte lust att äta kött. Ser inte poängen med det. Det skulle ha en enorm positiv påverkan på klimatet om fler människor åt köttprodukter två gånger i veckan istället för två gånger om dagen. Ur mitt perspektiv är det dessutom en så otroligt enkel justering att göra i sitt liv. God vegetarisk mat istället för kött. För mig är att avstå från en köttbit tusen gånger enklare än att till exempel inte flyga hem till Norden på sommaren (Är såklart medveten om att det bästa vore att avstå från både kött och flyg. Så tråkigt att känna sig tvungen att flika in såna här brasklappar). Samtidigt kan jag FÖRSTÅ att folk blir irriterade på veganer. Hur väl de än försöker dölja det finns det ändå en viss självgodhet i vetskapen om att de gör rätt. Lite samma sorts självgodhet som går att skönjas i folk som slutat flyga. De går omkring och är så jävla nöjda och duktiga. Fattar att man vill sluka ett revbensspjäl framför dem. Jaja, herregud så jag babblar på. Ville ju bara tipsa om ett bra poddavsnitt. Read more
