Mer eller mindre (mest mindre) i hemlighet skriver jag ju på en ny roman. Har inte kommit så himla lång, hittills ligger bara runt 45 000 tecken och skvalpar omkring i dokumentet (OBS en stor del kommer att strykas), men jag är på väg. För det mesta är det roligt, men precis just nu befinner jag mig i den omvända Kung Midas-fasen då det känns som allt jag rör vid blir bajs. Jag läser det jag skrivit, himlar med ögonen åt mina formuleringar och skäms över att jag har mage att vara så banal. Dessutom verkare det som om jag håller på att skriva Vackra människor en gång till. Fast med lite annorlunda huvudkaraktärer, miljöer och historia.Beklagade mig över detta till en författarkollega som tröstande sa att det kallas att skriva med en viss stil och att det är ju vad folk som gillade den första boken förväntar sig och vill ha. Från djupet av min svacka ville jag ropa “De vill alltså ha skit?” men höll mig. Read more
