Häromdagen skrev jag om the dad bod på bloggen. Svenska Yle hade tänkt i liknande banor och rapporterade om samma fenomen, de citerade bland annat författaren Johanna Holmström och mig (bra skrivet, Elsa!). Efteråt kommenterade någon på mitt blogginlägg med att jag “kanske borde betrakta världen utan mina feministiska glasögon“. Om man utgår från att det finns feministiska glasögon måste man tro att det finns en frisk och klar blick också, ett neutralt läge, utan någon som helst förvrängning. Då infinner sig såklart frågan om vem det i så fall är som definierar den här neutraliteten? Själv skulle jag tippa på att det är den rådande normen, alltså mannen. Ifall jag har feministiska glasögon skulle jag våga påstå att normen fungerar som ett Instafilter som istället för att vara neutral (ingen människa är neutral) förskönar omvärlden. En värld där misogyni, sexuella trakasserier, homo- och transfobi, medfödda privilegier och rasism inte existerar och där alla har samma möjligheter. Det är en värld som inte behöver förändras för den är tillräckligt bra som den är (för en viss sorts människor, de med den neutrala blicken). Read more
