När jag var ute och sprang lyssnade jag på en ganska ny podcast. En känd stockholmare pratade jättelänge om surdegar (hur otroligt töntiga folk som håller på med surdegar är), om magasin (majoriteten av alla journalister som skriver personporträtt är bara skit. Han läste till och med upp utrag ur ett par texter som han sedan hånade) och sen hade det gått 45 minuter och jag orkade inte lyssna längre. Jag missade antagligen ironin eller den där glimten i ögat *och störde mig bara på att det är lite högstadiefasoner att peka på hur dåliga och töntiga alla andra är. Det blir bara tråkigt och mobbningsstämning. Höhö, du är en tönt! Det är såklart möjligt att vara elak och rolig, men då behöver man lite större finess. Jag beslöt mig för att bestraffa podcasten genom att aldrig mera lyssna på den. På samma sätt som jag personligen drar ner massproduktionen av kött genom att inte äta det och försöker undvika fisk för att inte världshaven ska utfiskas**, inte läsa Kissies blogg (har dock glömt varför jag inte ska läsa den). Och jag vet egentligen att jag inte gör någon skillnad, men jag tycker om att föreställa mig den lilla oppositionen. Nu vet jag inte hur jag ska tvätta bort präktighetsstämpeln från den här bloggen. Röda Korset ringde redan och ville donera ett sinne för humor till mig. Bojkottar ni någonting? *inte så behagligt uttryck.**det ÄR ett ord, Read more
