Torsdag kväll efter en intensiv jämställdhetsdiskussion i badet* rann det plötsligt vatten ur mej. Jag likblek:“Eh Magnus, kolla på det här? Vad tror du det betyder?” Magnus pedagogiskt:“Ja love, du är ju i vecka 39. Vad tror du själv?” Jag:“Herregud.” Sedan ringde Mags till sjukhuset medan jag ringde Sonja och sade att det nog inte blir någon tv-performance föjande morgon, lagade lite indiskt och avslutningsvis såg vi en film innan vi somnade. Tidigt följande morgon kände vi oss som världens coolaste blivande föräldrar då vi svängde via Kaffa på Båtmansgatan för att plocka upp en latte (åt Magnus) och en stor svart kaffe (åt mej) to go. Vi ba:“Alltså, vattnet gick för några timmar sedan och vi är på väg mot BB, men kunde vi få lite morgonkaffe to go först?”** Jag var mindre cool och avslappnad ett och ett halvt dygn senare då barnmorskan förklarade att det var för sent att koppla in epiduralknarket och att jag tyvärr fick nöja mej med lustgasen. Som för övrigt bara gjorde mej illamående och dåsig. *den uppmärksamme bloggläsaren minns att vi var väldigt aktiva på den fronten i torsdags.**Baristan Svante såg hemskt stressad ut, men bjussade på kaffet. Read more
