Ni minns Den föraktade falukoven? Okej, så här tycker jag: Karin Ahlborg har rätt, det är bättre att tänka själv och inte ge sig hän åt Livsmedelsverket och marknadskrafter som bara vill att vi ska köpa så mycket som möjligt. Livsmedelsindustrin tjänar en hel del dinarer på vårt dåliga samvete och vår ständiga strävan efter den ultimata kosten: billig, god, snabb och hälsosam. Intressanta detaljer i boken är att det enligt undersökningar som Ahlborg hävisar till blir billigare att småshoppa längs med veckan än att storhandla två gånger i månaden*, att man kan äta matvaror långt efter sista användningsdag och att, ni vet det här, vi slänger bort sjukt mycket mat och att det blir dyrt för oss. Författarens poäng är att vi ska ta det lilla lugna, äta det som är gott. Det finns näring i så gott som allt. Socker och salt är inte bara av ondo och halvfabrikat kan vara hur okej som helst. Väl så. Boken är bra och en skön motvikt till all matelitism, det är bara synd att den är skriven på ett så pratigt och populistiskt sätt. Jag pendlar mellan att bli sur då Ahlborg uppenbarligen tar mej för en idiot till att tycka att det är synd att hon förlorar trovärdighet i ett viktigt ämne genom att försöka vara underhållande och skoja till formuleringarna. Lite som när ens föräldrar försökte tala slang med ens polare i tonåren. Man ba:Mamma, sluuuta! Det är så skämmigt! *gör någon av er det? Read more
