Friman sade att jag måste stanna hemma, men jag jag vill ju inte att Hufvudstadsbladet ska gå under (vilket tidningen naturligtvis gör utan mig) så jag bet ihop och beslöt mig för att bara skriva en liten grej och sedan gå hem och bli frisk. När jag sneddade nerför Kalevagatan såg jag i ögonvrån hur en gammal kvinna stupade i marken utanför Kosmos. En man med ludiskuffare i min ålder och jag själv rusade fram och hjälpte upp henne. Hon verkade okej, sade bara att hon slagit knäna, men var översvallande tacksam över att någon hjälpt henne upp på benen. Riktigt enormt tacksam och generad för att hon besvärat oss genom att snubbla. När jag promenerade vidare mot redaktionen grät jag en skvätt över att en gammal kvinna känner så stor tacksamhet för något som är helt självklart*. *det är klart att man ska säga tack då någon hjälper en, men det var inte som om vi skulle ha räddat livet på henne. Read more
