I gårdagens avsnitt av podcasten talade vi lite om alla hjärtans dag och om att ge presenter åt varandra. Jag tror att det var Hanna som bloggade om hur vanligt det är att ge sin parter presenter man själv vill ha istället för grejer hen suktar efter. Jag kom att tänka på det då Magnus igår kom hem med dagens Los Angeles Times, en platta 80 procentig choklad (jag vet att ni tycker att jag är lite äcklig som gillar sånt) och två buketter blommor. Grejer han sannerligen själv aldrig skulle uppskatta. Jag firade med att ge honom min kärlek. OCH EN BABY I OKTOBER 2016. (Kände att det var viktigt att skriva 2016 så ni inte tror att jag är gravid. För det kommer aldrig mer att ske). Förr i tiden var jag inte så intresserad av att få blommor. Jag tyckte att det var ledsamt eftersom snittblommor (eller snippblommor som jag först skrev, ’cause that’s what’s on my mind) ändå vissnar så fort. Plus att det var så old school att en man köper en bukett blommor åt en kvinna. Men nu när jag är gammal tycker jag att det är ganska fint med snittblommor hemma. Eller varför inte ett litet blomträd som jag också fick? I går kollade vi på John Olivers Last Week Tonight och jag skrattade högt flera gånger. Minns inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket. Eller det var antagligen på festen i lördags, men skönt var det i alla fall. Trots att allt är wunderschön i den här lilla Los Angeles-bubblan får jag ibland sån ångest över den dystopi USA håller på att förvandlas till. Jag tror att det var därför det kändes extra bra att skratta riktigt högt. Jag fnissade också ljudligt för mig själv när jag tog en promenad med Majlis och hade podden Slate’s Culture Gabfest i öronen där de konsekvent kallade presidenten The Mad King. Väldigt förlösande. Ja, och igår svängde vi förbi Farmer’s Market. Magnus tyckte jag var vulgär, jag tyckte att jag var rolig. Read more
