Den här boken läser jag just nu. Oftast i badet, men det hör inte hit. Två tredjedelar in i boken tycker jag författaren Karin Ahlborg har en bra poäng. Livsmedelsindustrin kör hård propaganda som gör oss osäkra på vad vi ska äta och hur mycket. Vi litar inte längre på våra egna omdömen då det kommer till föda. Det finns en hel del pengar att tjäna på vår osäkerhet och alla kokböcker, matlagningsprogram och experter gör att det uppstått ett slags matelitism. Ahlborg menar att fiskpinnar, köpta köttbullar och ketschup funkar hur bra som helst som föda, att lightprodukter är ett enda lurendrejeri, att smör är så mycket bättre än margarin, att vi faktiskt inte äter mera socker än för 50 år sedan, men att vi däremot borde hålla ett öga på all sötningsmedel och att salt kanske inte alls är livsfarligt. Jag håller inte med om att djur ska uppfödas på vilka premisser som helst eftersom de ändå slutar sina liv på våra tallrikar, men återkommer med kritik då jag läst ut boken. EDIT: herremije, det här inlägget blev så långt och tråkigt att jag inte ens själv orkade läsa igenom det. Read more
