Jag ska recensera boken Den farliga färgen rosa och började läsa den i badet. Jag hann bara plöja igenom ett trettiotal sidor, men bubblar redan av lust att diskutera den. Ni visste antagligen redan att rosa fram till första och andra världskriget var en maskulin färg. Man klädde småpojkar i rosa eftersom det symboliserade den röda färgens styrka, medan blått var en svag och skör färg som småflickorna fick bära. Under kriget kom de blå uniformerna att göra blått maskulint och eftersom folk alltid vill att det ska finnas en motpol fick flickorna överta det rosa. En grej som jag inte tänkt på förut är att det mest är kedjorna med billigare barnkläder som H&M;, Lindex och Kappahl som mycket tydligt delar upp ungarna i rosa töser och blå gossar. De exklusiva småbutikerna med dyrare plagg kör med mer könsneutrala kläder. De och kedjan Polarn&Pyret;, som marknadsför sig hårt med att göra kläder för barn, inte för pojkar och flickor. Innebär det här att förmögna människor klär sina barn mer liberalt än folk som shoppar på H&M;? Det har aldrig slagit mig att det här är en klassfråga. Det här blir himla långt, så vi måste fortsätta en annan dag när jag läst lite längre. Men visst är det intressant att den rosa färgen är så laddad? Bland män ska man vara gay eller överklass för att använda rosa och är man en vuxen kvinna i rosa symboliserar man gullighet (och inte precis makt). Nåja, det var dages bokrekommendation. Read more
