Jag befinner mig i en svacka när det kommer till att prata om jämställdhet. Jag orkar liksom ge mig in i diskussioner om föräldraledighet, hen, löner och samma rättigheter och skyldigheter. Det känns som om jag fört exakt samma dialog hundra gånger och är bara trött på att höra min egen röst. Jag tror fortfarande på att alla ska göra som de själva vill, men tycker att det är direkt naivt att tro att det inte finns några samhälleliga strukturer, normer och förväntningar som styr oss och att det är just dessa som borde uppmärksammas. Ingen av oss lever i en bubbla, helt isolerade från intryck. Men orkar inte tjata om det just nu. Mer än så här. Hehe. Hoppas att mitt engagemang snart gör comeback. Read more
