Efter tv’e5 dygn av friluftsliv ute i sk’e4rg’e5rden (nej, varken Drums’f6 eller Skatudden -riktiga sk’e4rg’e5rden) ‘e5kte jag tillbaka in till stan f’f6r att tr’e4ffa Calle som ‘e4ntligen gjort en kort Helsingfors come back fr’e5n London. Traditionsenligt b’f6rjade vi p’e5 Bar 9, drack en ‘f6l och ‘f6verraskade sedan oss sj’e4lva med att g’f6ra en avstickare till Bergh’e4ll (Helsingfors’ sunkigare version av Stockholms S’f6der?). Eftersom Bergh’e4ll ‘e4nnu ‘e4r outforskat territorium f’f6r b’e5de Calle och mej, stannade vi inte l’e4nge, utan ‘e5terv’e4nde n’e5gra timmar senare till Nylandsgatans trygga hemkvarter. Varken Calle eller jag hade i motsats till resten av Helsingfors n’e5gon lust att bli s’e4rskilt packade och d’e5 vi f’f6r andra g’e5ngen samma kv’e4ll steg in p’e5 9:an var vi definitivt i minoritet. Som vanligt var Ysi fullt av polare och bekanta och ALLA visade sig vara fulla som Boris Jeltsin. Calle dumpade mej ganska fort och fortsatte vidare p’e5 egna ‘e4ventyr och medan jag sippade p’e5 en Corona slog det mej att folk nog inte m’e5r riktigt bra. Jag menar; sprit, droger och (meningsl’f6st) sex ‘e4r ju roligt ibland, men att se samma m’e4nniskor lika berusade/drogade varje j’e4vla helg ‘e4r bara tragiskt. Det ‘e4r som om folk ‘e4r tvugna att tv’e5ngsd’e4mpa sin ‘e5ngest genom att bli riktigt packade, h’f6ga eller h’e5ngla upp n’e5gon de egentligen inte ens gillar. Well, det ‘e4r ju l’e4tt att vara analytisk och kritisk d’e5 man sj’e4lv sitter mer eller mindre nykter och f’f6ljer med alla ragglande fyllon och folk f’e5r ju faktiskt g’f6ra vad de vill p’e5 helgerna. Men trots det blev jag lite sk’e4rrad. Finns det s’e5 mycket ‘e5ngest bland oss urbana helsingforsfinlandssvenskar? Eller ‘e4r det jag som har fel och helt enkelt inte f’f6rst’e5r mej p’e5 Meningen med Livet? Read more
