Min kompis Emma som har bandet LCMDF skrev häromdagen på Facebook att det är under all kritik att så få kvinnor spelar på finländska festivaler i sommar. Helsingin Sanomat följde upp detta och det visade sig att det på Blockfest uppträder en kvinna, på Provinssi är 19% kvinnor, Ruisrock 20%, av Flows 86 artister är 22 kvinnor och på Pori Jazz (som går ut som vinnare i den här sorgliga tävlingen) är 26% kvinnor.I Sverige finns organisationen Jämställd Festival som räknar kvinnor och män på scenen. Jämställd Festival har också föreslagit kvotering inför festivaler.Nu kommer någon att vifta med fingret och säga att det handlar om musik och kompetens och att de bästa ska få spela. Säger man “Vi är så jämställda att vi inte ens ser kön” säger man samtidigt att män är bättre musiker än kvinnor (och bättre på att sitta i bolagsstyrelser, och bättre på att laga finmat på restauranger, och bättre på att vara ministrar, bättre på att vara expertkommentatorer i nyhetsmedia. Listan kan göras hur lång som helst). Det är lite naivt. Ingen människa flyter omkring som en ensam objektiv utan påverkan utifrån. Vi är vana vid att se vita, män, heterosexuella i vissa roller och därför är det också enklast att välja en ny sådan. Det handlar inte on ondska, bara lite lättja och normtänk. Det är vanligt att de som är priviligerade har svårt att se diskriminering. Motsätter man sig kvotering ska man kanske börja med att fundera på var man själv befinner sig. Män (och kvinnor) kvoterar in män på löpande band. Vi är så vana att se mansdominerade festivaler att vi automatiskt diskriminerar kvinnor (på samma sätt som vi bedömer folk olika på basen av utseende, namn och funktionsnedsättning). Read more
