I dag skriver journalisten Sanna Ukkola om hur feminismen gått för lång och drar samtidigt så många felaktiga slutsatser att man baxnar. Ukkola börjar med att förfasa sig över domen som Reklametiska rådet gav Anttia för att ha gjort könsseparatistisk reklam. Ukkola kallar detta ett steg mot en ideologiskt totalitär stat, men missar att domen handlade om precis det motsatta. Att peta in flickor och pojkar, män och kvinnor i snäva könsroller är begränsande för alla. Att öppna upp rollerna och föreslå, håll i er nu, att flickor kan leka med bilar och pojkar med dockor OCKSÅ gör alla mycket friare. Att uppmuntra könsneutral reklam handlar alltså INTE om att förbjuda pojkar att leka med verktyg och stoppa flickor att pyssla i leksakskök, det ger dem MER att välja mellan. Sen går Ukkola över till Sverige och vill att vi ska skratta åt hur tokiga svenskarna som har könsneutrala dagis där alla tvingas kalla varandra “kompis” istället för hon och han (i artikeln hon länkar till står det att personalen på den här förskolan använder ordet “hen” istället för “han” eller “hon” och att ordet hen uppfunnits just för situationer som denna). Det Ukkola missar här är att könsneutrala dagis också finns i Finland. Här kallas de jämställda dagis, bland annat Folkhälsan jobbar med såna, och att de handlar om att behandla barn som individer istället för representanter för sina kön. Att flickorna inte automatiskt ska serva pojkarna och att pojkarna ska lära sig kommunicera, bland annat. Mot slutet av texten skriver Ukkola om hur man i Sverige vill förbjuda män att stå och kissa och hur folk hetsar upp sig över att gator med manliga namn är längre än de med kvinnliga namn. Sen raljerar hon och föreslår att man ska skriva om historieböckerna så att det inte bara finns män i dem och så att gatorna på så vis kan få kvinnonamn. Det hon missar i sin hånfullhet är att det kanske är en bra idé. Historieskrivningen har nämligen systematiskt försummat kvinnorna. Det här kan man till exempel läsa om i Anna Lindholms Projekt Inez. I klassisk trollanda avslutar hon sedan krönikan med att skriva om hur den politiska korrektheten gått för långt. I det här landet får man inte längre säga någonting alls! Det är därför Trump kommer att vinna presidentvalet i USA, folk har tröttnat på PK-maffian, menar hon. Men att bara för att finns ett stort antal människor som tycker att det är okej med rasistiska uttalanden, vare sig dessa kommer från Donald Trump, Sannfinländare eller Sverigedemokrater betyder inte att vi ska sluta jobba för alla människors lika värde. Majoriteten har inte alltid rätt. (Plus att det är en ganska fattig analys av Trumps framgångar) Det Ukkola missar i sin spaning är att feminismen handlar om att öppna upp för så många som möjligt. Att kvinnor ska får säga och göra sånt som vi inte är vana vid att kvinnor säger och gör och att det samma gäller män. Att politisk korrekthet handlar om att påpeka att rasism, sexism, förtryck inte är välkomna i en demokrati. Fast vad vet jag, kanske Ukkola tycker att det är en frisk fläkt att rasism och sexism normaliseras lite mer för varje dag som går i Finland. Read more
