Jag ‘e4r b’e5de djurv’e4n och pacifist, men ibland st’f6ter jag p’e5 varelser som tyv’e4rr f’e5r hatet att brinna i mitt hj’e4rta. Och nej, nu talar jag inte om parkerings’f6vervakare. Jag menar m’e5sar. Efter en sushilunch i fantastiskt s’e4llskap av Matias och Petter satte vi oss ute p’e5 S’f6dra Kajen med var sin espresso. Solen sken, havet glittrade, p’e5 avst’e5nd s’e5g man n’e5gra segelb’e5tar, vi diskuterade det fantastiska med sommar och livet skulle ha varit en fullst’e4ndig idyll om inte 5000 m’e5sar hotfullt skulle ha seglat ca 20 cm ovanf’f6r v’e5ra huvuden. OAVBRUTET. Ungef’e4r 10 meter v’e4ster om oss satt en man och nj’f6t av sin lunchsm’f6rg’e5s. Pl’f6tsligt st’f6rtd’f6k en av m’f6rdarm’e5sarna och stal helt fr’e4ckt en bit av mackan ur handen p’e5 farbrorn. Jo, du l’e4ste r’e4tt; UR HANDEN P’c5 FARBRORN. De andra 4999 m’e5sarna blev hysteriska av gl’e4dje och attackerade med vad som verkade vara en v’e4lutvecklad strategi sm’f6rg’e5stjuven. Samtidigt skrek de som om domedagen hade kommit. Jag ger er nu varningen ord: det ‘e4r bara en fr’e5ga om tid innan dessa odjur kommer att m’f6rda oss one by one f’f6r att sedan ta ‘f6ver planeten. D’e5 en av f’e5gelj’e4vlarna kackade p’e5 sig av upphetsning och avf’f6ringen N’c4STAN snuddade vid min flipflopbekl’e4dda fot best’e4mde killarna och jag oss f’f6r att vi hade lekt klart med d’f6den och gick tillbaka till jobbet. Read more
