I nästa avsnitt av Mellan raderna ska vi tala om Jessica Crispins bok “Därför är jag inte feminist” som inte handlar om att män och kvinnor FAKTISKT redan är jämställda eftersom “kvinnorna har makten i hemmet” och den där “löneskillnaden är hittepå”, utan om hur feminismen blivit utvattnat genom att allt en kvinna gör kan i en efterhandskonstruktion göras om till feminism och all kritik hon får kan kallas osysterlig. En varg söker sin pod talar mycket bra om det i det här avsnittet. Crispin skriver om hur feminismen inte kommer att göra någon nytta om den bara handlar om att behaga och aldrig provocera. Aldrig bryta gränser eller ställa sig utanför normen. Allt en kvinna gör måste inte vara en feministisk handling, men då ligger det i allas intresse att inte heller kalla det feminism. Jag kan förstå att hudvård liksom matlagning och varför inte ridning kan vara oerhört mysiga och direkt terapeutiska sysselsättningar, men feminism är det inte. Valerie Kyeyune Backström skriver mycket bra om det på Expressen: Reklam för fillers är inte feminism. “Det finns så klart en poäng med att kritisera 90- och 00-talets silikonhat, stringdebatter och besatthet av att dela upp kvinnor i dåliga och bra. Men det finns absolut ingen poäng med att gå med på förtingligandet av oss själva. Så här: vi är människor, inga varor. Jag skriver det som en påminnelse, eftersom så många är så sugna på att kränga sig själva. Att företag är snabba på att kapitalisera på en politisk rörelse är en sak, det är så kapitalism fungerar, men måste kunna kräva mer av feminister.” Mathilda Gustavsson på DN fortsätter där Backström slutar: “… paradoxalt nog har skönhetsfeminismen hela tiden varit en klassfråga. För att den kostar mycket pengar, och för att det är skillnad på att vid sidan av en självförverkligande karriär ha ytan som ett härligt intresse. Och, vilket är mycket vanligare, ha utseendet som sitt enda kreativa utlopp.” Och här tar Lady Dahmer vid: “Jag är svältfödd nämligen. Svältfödd på sur nittiotalsfeminism a la Linda Skugge. Svältfödd på en feminism som ifrågasätter istället för typ inkluderar ALLT och ALLA. Som om feminismen är en gullig liten tjejklubb där anything goes och ingen nånsin behöver fundera på varför vi tycker som vi gör eller gör som vi gör. Var fan är revolutionen?” Att H&M och Acne Studios säljer t-shirts med feministiska budskap och det knappt finns någon som inte kallar sig feminism är ett tecken på att det inte finns något utmanande med feminismen längre. Inget som sträcker sig över (den patriarkala) normen. Vi är överens om att alla borde få samma lön för samma jobb och det vore bra om föräldrarna delade någorlunda lika på föräldraledigheten (såvida inte mannens jobb är JÄTTEviktigt och han faktiskt inte kan stanna hemma), men få är redo att göra oss obekväma eller till och med ta en konflikt för att faktiskt nå det. Crispin skriver mycket om kollektivet versus individen. Om hur vi kan bli chefer, sminka oss, tjäna en massa pengar och sätta in fillers och säga att det är feminism eftersom vi själva väljer det. Men ifall inte kollektivet kvinnor gynnas, ifall din feminism bara är ett individuellt framgångsprojekt, är det verkligen feminism då? Säger inte att jag inte är skyldig till detta själv och ska därför ta och rannsaka mig själv. Bli lite mer obekväm. Read more
