Låg och väntade på att resten av familjen skulle vakna och snubblade över en text på KIT om vad föräldrar som haft småbarn i andra kulturer än Sverige upplevde som för- och nackdelarna. Alla var överens om att den svenska tryggheten var svåröverträffad, men att det också finns en likriktning och ängslighet som ibland kunde ta irriterande dimensioner. Är det verkligen så farligt om barnet är vaket efter halv åtta på kvällen, äter glass en tisdag eller babyn bärs omkring i en babybjörn? Jag måste erkänna att jag mös medan jag läste texten, som förälder gillar man ju att bli bekräftad. Magnus och jag har aldrig varit så noga med regler. Alltså nog regler kring att man ska säga tack, förlåt och alltid vara snäll mot andra människor och djur. Men vi har slarvat med mat- och sovtider. Jag ammande aldrig. Vi har släpat runt Babyvidar i ohygieniska flygplan och låtit honom tugga på smutsiga hotellnycklar (inte vår stoltaste stund som föräldrar när nån ur hotellpersonalen påpekade att det nog inte var så bra). Vi har aldrig begränsat skärmtid och under sin livstid har ungen antagligen somnat på hundra olika restauranger (en uppe i Eiffeltornet när han bara var några måander gammal) för att vi tycker det är mysigare att sitta uppe och prata än att gå hem och lägga barn. När jag läste KIT-texten kände jag en kombination av äcklig självgodhet och revolution. Kolla så frigjorda och världsvana vi är som föräldrar! Och det har ju gått bra, Vidar är en välartad person. Men det är antagligen lika mycket tur som skicklighet. Att gömma sig bakom dåligt föräldraskap genom att peka på valda delar ur andra kulturers barnuppfostran är inte speciellt snyggt. Och vi har säkert gjort oss skyldiga till det. Till vårt försvar försöker vi resonera själva först, sen fundera på allmänna rekommendationer och till slut fatta det beslut vi tycker verkar bäst. Inbillar mig att de allmänna rekommendationerna är till för att fånga upp så många som möjligt och liksom mer ge riktlinjer och just rekommendationer än absoluta sanningar. Speciellt med tanke på att dessa absoluta sanningar kring vad som är bäst för barnen tenderar förändras varje decennium. Annat jag funderat på: Herregud så mörk säsong fem av Sons of Anarchy är. Read more
