När jag väntade på att Magnus och Vidar skulle anlända satt jag och läste en bok på cafét i ankomsthallen. En man i 35-års åldern satte sig bredvid mig. Lite för nära. Jag ville inte verka oartig så jag fortsatte att till synes oberört läsa. Mannen plockade fram sin dator. Sedan tog det inte länge förrän två poliser dök upp och ville att mannen skulle följa med dem. Han vägrade. Poliserna ville se mannens pass. Han totalvägrade. Till slut tog den kvinnliga polisen passet med milt våld och konstaterade att mannen var “Wanted in the Schengen area“. Jag satt allt spändare och låtsades som ingenting. Eller låtsades läsa. Man vill ju inte vara till besvär. Mannen blev allt med passivt aggressiv. Poliserna insisterade på att han skulle följa med dem. Han vägrade fortfarande. Jag föreställde mig ett gisslandrama med mig som huvudperson. Kniv mot strupen. Pistol mot tinningen. Men ville inte göra den potentiella brottslingen ledsen genom att visa att jag var lite rädd för honom. När poliserna till slut släpade med sig mannen slog det mig att det kanske är bättre att upplevas som oartig och avlägsna sig istället för att bli offer för en brottsling på en flygplats. Eller vad vet jag. Undrar vad Magdalena Ribbing skulle ha gjort. Read more
