Hej pappan med barnvagnen, Nu har vi setts mer eller mindre varje vardagsmorgon de senaste m’e5naderna och det ‘e4r en sak jag m’e5ste erk’e4nna f’f6r dej. Jag har faktiskt ingen aning om vem du ‘e4r. Orsaken till att jag den d’e4r februarimorgonen h’e4lsade var att jag trodde du var n’e5gon annan. Det ‘e4r inte det att jag vill avsluta v’e5r lilla h’e4lsningsceremoni, tv’e4rtom uppskattar jag den stort. Du ‘e4r en ganska attraktiv pappa och ler s’e5 glatt varje g’e5ng vi m’f6ts att det faktiskt g’f6r mej p’e5 gott hum’f6r. Min fr’e5ga ‘e4r nu: ‘e4r det bara s’e5 att min ansiktsblindhet slagit till igen och vi trots allt k’e4nner varandra, eller initsierade jag denna morgonrutin med att (igen) i misstag s’e4ga hej till en fr’e4mling? H’e4lsningar, Peppe Read more
