Ig’e5r talade jag l’e4nge med syrran om olika sorters v’e4nskapsf’f6rh’e5llanden. Vi ‘e4r b’e5da ganska sociala av oss och det har s’e5ledes aldrig n’e5gonsin r’e5dit brist p’e5 fina m’e4nniskor i v’e5ra liv. Senare p’e5 kv’e4llen slog det mej att mina v’e4nner ‘e4r en sj’e4lvklarhet jag ‘e4r oerh’f6rt tacksam ‘f6ver. Hur skulle jag klara mej utan han som jag alltid, alltid, alltid kan lita p’e5, hon som k’e4nner mej s’e5 bra att hon bara kan lukta p’e5 ett kl’e4desplagg f’f6r att veta om det ‘e4r mitt, han som jag kan diskutera Livet, gott kaffe och svensk popul’e4rkultur med, han som jag under den senaste tiden bara tr’e4ffat ett par g’e5nger om ‘e5ret, men som ‘e4nd’e5 ‘e4r precis som f’f6rut, han som har exakt samma sinne f’f6r humor som jag, hon som jag inte k’e4nt mer ‘e4n dygt ett ‘e5r, men som redan funnit en s’e4ker plats i mitt liv, hon som bor i en annan stad, men som ‘e4nd’e5 alltid finns i mina tankar, hon som aldrig tackar nej till en kv’e4ll p’e5 stan, han som jag delat bostad -men inte liv- med, hon som v’e5gar och g’e5r emot alla konventioner och som det ‘e4r s’e5 intressant att prata med osv, osv …och s’e5 finns det de d’e4r personerna som varje g’e5ng vi ses har en liten besk pik, omsorgsfullt inlindad i artighetsfraser, att komma med. Som alltid hittar en downside d’e5 jag ‘e4r glad ‘f6ver n’e5gonting. Och jag blir ledsen. Inte f’f6r vad de s’e4ger, utan f’f6r att det ‘e4r s’e5 tragiskt att vi kallar varandra v’e4nner trots att det ‘e4r s’e5 tydligt att de h’e4r m’e4nniskorna inte vill att det ska g’e5 riktigt bra f’f6r mej. Lite bra, men inte s’e5 bra att det st’f6r. Read more
