D’e5 jag promenerar omkring med med min iPod ljuvt sjungande i mina ‘f6ron ‘e4r jag st’e4ndigt tvungen att p’e5minna mej sj’e4lv om att det bara ‘e4r jag som h’f6r musiken. Inte resten av v’e4rlden, bara jag. Imorse med Marit Bergman i ‘f6ronen rapade* jag tankspritt h’f6gt. H’f6jde sedan p’e5 ‘f6gonbrynen och sade sarkastiskt: “Charming” till mej sj’e4lv. Jag levde under flera sekunder i illusionen att alla andra p’e5 v’e4g till jobbet lyssnade p’e5 Marit lika h’f6gt som jag och d’e4rav inte beh’f6vde ta del av mina ‘e4ckligheter. …tills en man i kostym bredvid mej konstaterade: “Indeed.” och promenerade vidare. * Jepp och tyv’e4rr, flickor g’f6r det ocks’e5. Read more
