När Magnus ännu bodde i Finland tyckte han att det var extremt tråkigt att alla hans finlandssvenska vänner genast bytte språk till finska när en finskspråkig person dök upp. Magnus talar nämligen inte finska, men det gör de flesta finlandssvenskar. När vi blev bjudna på en middag hos några finländare här i LA sa Magnus att han kände av en lätt PTSD från sin tid i Finland. Skulle han få sitta tyst och lyssna på ett språk han inte förstod?Motsvarande sak händer lätt bland svenskar här i LA då det finns en amerikan i sällskapet. Först talar alla engelska, men sitter man på en middag brukar språket ett glas vin bli svenska. Amerikanen säger alltid att det är okej, men det är det ju inte.Har ni varit med på antingen den ena eller andra sidan? När jag pluggade i Nederländerna och bodde med ett gäng holländare brukade de ganska fort börja prata holländska. Det var faktiskt helt okej för min del eftersom jag mest hängde med de andra utbytesstudenterna.
