Här i LA hänger jag med folk som skriver och skapar. Senast i går berättade en kompis om en novell hon skrivit som ser ut att bli en film. Det var en riktigt bra historia och när jag i morse ögnade igenom mitt eget manus kändes det katastrofalt dåligt. På en rationell nivå fattar jag att detta är en fas. Att jag kan, om jag bara anstränger mig, skriva upp texten från uselt till en lite högre nivå, men det känns hoppläst. Jag försöker komma ihåg vad en av mina favoritföreläsare från förra året sa: Ofta behövs det ganska små, men viktiga, förändringar för att lyfta en text. Således gav jag mig ut på en springtur och tvingade mig själv att inte lyssna på en podcast eller ens musik för att fritt kunna tänka på manuset. Trekvart utan ihållande bakgrundsbrus hjälpte faktiskt aningen och jag strukturerade upp historien i min lilla hjärna. Nu ska jag bara skriva om den snyggt också. Sensmoralen: Det är lättare att vara kreativ utan brus. Read more
