Det här är ett kommersiellt samarbete med kampanjen Ekofasta. Jag får panik av bilder på skelettliknande isbjörnar som på grund av den globala uppvärmningen håller på att svälta ihjäl, koraller som bleknar och babysköldpaddor som drunknar. De ger mig både ångest och skuldkänslor. Jag är nämligen en miljöbov. Faktum är att min livsstil gör att klimatförändringen sker i en allt snabbare takt. Både djur och människor påverkas av mina handlingar. Jag bor på andra sidan jordklotet från mina närmaste släktingar och vänner och flyger elva timmar långa flyg minst två, oftast fler, gånger om året. Jag försöker trösta mig själv med att jag inte ätit kött de senaste femton åren och shoppar väldigt sällan, men efter att vi flyttade till L.A. köpte vi en bil. Och så har vi nuförtiden inte bara ett, utan två barn. Hur jag än försöker försvara mig ÄR jag en miljöförstörare. Det finns såklart såna som är värre, men jag kommer inte från att jag är en stor belastning för klimatet. Detta ger mig sån oro i kroppen. Vad det är för värld Maggan och jag lämnar efter oss åt Vidar och Majlis? Vilken rätt har jag att roffa åt mig av det som inte ens är mitt? Ett jättebra projekt för den som vill finna lite lugn i sin klimatoro är Ekofastan som ordnas för sjunde året i rad av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Ekofastan handlar i år just om att känna hopp, och med i kampanjen är också Finlands svenska Marthaförbund och Finska missionssällskapet. De producerar bland annat sex poddavsnitt med diskussion kring klimatångest och vad en själv kan göra: Minska matsvinnet, sortera avfallet, kyrkans roll i miljöfrågan, globalt perspektiv och såklart konsumtion. Jag rekommenderar varmt att lyssna på dem! Kolla också på Instagram under hashtaggen #ekofasta (Gå också in på Ekofasta.fi för tips och inspiration för ett miljövänligare liv) Jag fattar att en kanske känner att det ändå är försent och att en liten människa ändå inte kan påverka en hel rörelse, men vi kan faktiskt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Eller det ger i alla fall mig tröst. Jag tänker så här: Klimatångesten botas bäst av handlingar. Att istället för att bara ge upp, istället justera om i vardagen. Att så ofta som möjligt välja det miljövänligare alternativet. Det är så mycket lättare att göra en förändring till en vana om en börjar med realistiska mål och peppar sig själv. Jag tror på allvar att alla mår bra av att göra något, även om det i stunden kan kännas som en bagatell. Går det att byta ut ett flyg mot tåg? Tänk om kött endast är nåt en äter på restaurang och på helger? Är splitternya kläder nödvändiga, finns det redan alternativ i garderoben eller i second hand-affären? Måste en beställa grejer från Kina? Ni fattar. Och så vill jag hemskt gärna att ni inspirerar mig med era bästa tips för en miljövänligare vardag! Jag tänker att ett “aldrig mer” kan bli avskräckande, men att anstränga sig för att hitta det miljövänliga alternativet i stunden ger en hopp. Read more
