Det finns ju fördelar med att inte ha internet. Under de dagar vi försmäktade nätlösa hann jag redigera och skriva en del i mitt bokmanus. Det gladde mig innerligt att jag den här gången inte hatade allt jag skrivit. Vissa passager tyckte jag till och med var riktigt bra. När jag skrev Livet & barnet var jag så innerligt trött på mig själv och mina ord. Den här gången handlar boken om andra, mycket mer fiktiva, personer, och distansen gör att jag har har lättare att läsa om dem. Jag märker också hur jag gillar vissa karaktärer mer än andra (Max är min favorit) och hur de, hur klyschigt det än låter, får egna liv. Jag kan gå på stan och plötsligt se en klänning som Sanna skulle älska eller en frisyr som Johannes har. Fruktansvärt roligt att skriva bok, men också väldigt privat. Jag känner: Hoppas att alla/ingen läser den. Read more
