<!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:Cambria; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:auto; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:Cambria; mso-fareast-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi; mso-ansi-language:SV;} @page Section1 {size:595.0pt 842.0pt; margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> Den första boken avverkade jag på hotellet i Bangkok (att i lugn och ro läsa böcker är för övrigt ingen självklarhet när man reser med småbarn). Spontant har jag alltid tyckt att Liza Marklunds böcker är ganska medelmåttliga, att själva historierna är lite för orelistiska och att hennes huvudkaraktär Annika Bengtzon* mest av allt är störande, men efter att jag gett ut en egen bok kan/vågar jag inte längre vara lika hård mot människor som verkligen ger ut böcker.Därav tyckte jag att Du gamla, du fria var ganska bra. *folk som byter ut s mot z i sina namn är vanligtvis töntiga. Read more
