Ig’e5r plockade Niklas upp mej i sin stora, ganska nya, svarta BMW och vi susade tillsammans via Skanno till Munksn’e4s d’e4r det var meningen att Restaurang Solna skulle bjuda oss p’e5 blinier. Allt gick bra fram till att vi skulle parkera. Munksn’e4s ligger en bra bit utanf’f6r stan och ‘e4r s’e5deles v’e4ldigt sn’f6igt. BMW-bilar ‘e4r tillverkade f’f6r torra, platta, ariska autobahns, icke f’f6r arktiska sn’f6bergsvallar i parkeringsrutorna. Vi fastnade naturligtvis. Niklas backade fram och tillbaka utan st’f6rre resultat och till slut yttrade han orden alla kvinnor fasar f’f6r att h’f6ra: “Kan du g’e5 ut och skuffa.” Och menade egentligen = “Kan du och dina vita sneakers st’e4lla er i den kalla, v’e5ta sn’f6n, i avgaserna av min BMW och ut’f6va fysiskt arbete f’f6r att jag ska kunna k’f6ra vidare. Tack s’e5 mycket.” Eftersom jag h’f6ll p’e5 att f’f6rg’e5s av sv’e4lt lydde jag ov’e4ntat sn’e4llt och med mina Pippi L’e5ngstrump-krafter fick jag snart bilen i rullning igen. Vi parkerade p’e5 ett s’e4krare st’e4lle och d’e5 vi skulle b’f6rja promenera mot blinierna konstaterade Niklas att han tappat bort sin ena Jack the Ripper-l’e4derhandske. Maten skj’f6ts upp och snart l’e5g vi b’e5da p’e5 marken och letade efter den svarta handsken. Utan resultat. V’e5ldt’e4ktsmanshandksen var och f’f6rblev borta. D’e5 vi ‘e4ntligen n’e5tt Solna och f’e5tt ett bord och best’e4llt mat var st’e4mningen inte den b’e4sta. Jag surade och fr’f6s. Niklas muttrade n’e5gotning om br’e5kstakar som jag och jag svarade med att kalla honom ‘fcberk’e4nslig. Efter en ‘f6l hade vi lugnat ner oss lite, men n’e5dde tyv’e4rr aldrig fram till den vanliga samst’e4mdheten. En kv’e4ll att gl’f6mma. Dessutom fick jag ont i magen. Perkele. Read more
