Tio timmar i ett flyg UTAN barn och I premium gör en människa mycket fräschare, eller fräsch är nog inte ordet som bäst beskriver mig just nu, än med barn och utan premium. Att det dessutom tog en halvtimme för mig från att vi landat till jag steg på röda linjen på Centralen och en kvart senare var framme på Östermalm är snarast ett mirakel. Kommer en igenom tullen på LAX på mindre än två timmar är det great success. Kan ju inte påstå att det var lätt att lämna en gråtande Vidar tillsammans med resten av familjen och ensam gå in på flygplatsen. Rak i ryggen, Öhman! Inte gråta! Sen släppte ångesten lite när jag fick mig ett glas vin i loungen. Känner mig alltid som en bluff när jag får besöka flygplanslounger. Som om alla andra är superkända filmstjärnor som VET att jag bluffat in mig. Textade med Magnus som mest tyckte jag var bortskämd och han hade kanske en liten poäng i det, men det hjälpte min ångest. Nu ligger jag på min svärmors säng i Stockholm med magen full av rådbrödsmackor. Det känns som om jag borde jobba för att liksom kompensera att jag har det så bra, men känner också hur jetlaggen långsamt kryper på mig. Catariina skriver om den där skavande känslan av att man borde prestera hela tiden. Har hög igenkänning på den. Tack förresten för alla era svar på inlägget under! Jag har fnissat för att ni är så roliga, skrivit ner podcaster ni tipsat om och glatt mig åt att flera av er hittat hit via Mellan raderna. Så glad över att ni svarat på frågorna! Read more
