Pimples nämnde i en kommentar rädslan av att bli avslöjad. I Stockholm pratade Annica och jag om lite samma sak, att känna att man är en bluff. Annica som är värsta überschefen* berättade att hon ofta när hon håller föredrag väntar sig att någon längst bak ska sträcka upp handen och säga:“Ursäkta, men du är ju en bluff.” …men att det ännu aldrig hänt (orsaken till att det aldrig har hänt är antagligen att Annica är sjukt proffsig på sitt jobb och verkligen ingen bluff). Jag känner ibland samma sak. Trots att jag på en rationell nivå vet att jag oftast är bra får jag stundvis svackor då jag är säker på att någon plötsligt kommer att hoppa fram, peka på mej och ropa:“Busted!” *ja, det ÄR hennes titel. Read more
