Träffade en gammal vän i Stockholm. Vi pratade om att skriva dagbok och vännen sade att hon funderar på att börja göra det bara för att minnas vad hon sysslat med. Jag sade att jag också funderat på att skriva dagbok, men att det inte finns utrymme för privatskriverier bland allt offentligt påstående i mitt liv. Hon sade att bloggen väl är en slags dagbok. Bloggen är till viss del en påminnelse om vad jag sysslat med under de senaste sju åren. Åtminstone i stora drag. Tre hem, lika många pojkvänner, fyra jobb, ett barn, ett bröllop, ett stort antal resor och fester, böcker och tusentals (7074 stycken) tankar i form av inlägg. Ibland är jag vansinnigt trött på bloggen och mig själv. Nästan lika ofta på internets oförmåga att se nyanser, djup och ironi. Samtidigt har jag också de få gånger bloggen har legat nere lindrig ångest över tanken på att inte kunna kommunicera med er. Min målsättning är att säga något i varje inlägg, leverera en tanke eller ett budskap i stället för att bara rabbla upp en lista på vad jag gjort eller köpt. Det funkar inte alltid. Dagar då jag till exempel ska skriva åsiktsbaserade texter i mitt jobb är det svårare att vara smart här. Eftersom bloggen är oavlönat arbete prioriterar jag vanligtvis texter som ger mig betalt. Ofta önskar jag att jag hade mer tid här att formulera mig och prata med er. Bloggen gett mig kontakter, nya vänner, jobb, information, nya perspektiv, fungerat som en slags cv och portfolio och levererat massor av kärlek. Bloggen som är för övrigt inte alls döende som någon påstod. Tvärtom har den etablerat sig. Gå in och rösta på årets bloggar på Bloggpriset.fi. Jag fick förresten ett samtal med en otroligt rolig nyhet för en liten stund sedan. Berättar i morgon efter att jag pratat med min chef. Read more
