Jag går fram till den stora white boarden, ritar en slarvig cirkel och inne i den skriver jag med spretiga versaler “COMFORT ZONE” sedan ritar jag en liten svart prick långt ifrån cirkel och skriver “This is where the magic happens” vänder mig mot er och nickar bistert, men ändå triumferande. Ni antecknar frenetiskt. Nej. Eftersom vi inte lever år 2003 kommer just detta aldrig att hända, men bekvämlighetszonen, att vara modig och sårbar är ändå teman för Friday Lab Community i november. Jag har ofta känt mig obekväm. Mer eller mindre hela min studieperiod på USC där alla andra hade engelska som modersmål och hade noll problem att hålla föredrag och delta i debatter. Länge tyckte jag det var obehagligt att köra fort på de sexfiliga motorvägarna i LA (okej, tycker fortfarande att det kan vara läsligt). Förra veckan tyckte jag inte det var speciellt avslappnat att ha två arga chefer från Hufvudstadsbladet framför mig på skärmen. För att inte tala om idag när jag red en unghäst utan sadel och den plötsligt ville ha av mig. Livet är med andra ord fullt av ganska obekväma situationer. Man behöver liksom inte aktivt leta efter dem. Helst av allt skulle jag vilja att mitt liv var bekvämt hela tiden, men känslan av att ha kommit ut på andra sidan efter ett besök i uncomfort-zonen är också otroligt skön. Lite som efter ett hårt träningspass. Det är inte bara lättnad över att det är över och man är hemma igen, utan också nåt slags stolthet över att ha överlevt. Ni då, när befann ni er senast långt eller lite utanför bekvämlighetszonen? Read more
