Onsdagslunchade med M p’e5 Farouge* och kom oprovocerat in p’e5 ‘e4mnet bebisar. M blev n’e4mligen far f’f6r n’e5gra veckor sedan och eftersom det fascinerar mej var jag noga med att intervjua honom s’e5 utf’f6rligt som m’f6jligt. P’e5 den allm’e4nna fr’e5gan om hur det ‘e4r att vara n’e5gons pappa konstaterade M: “Som vanligt. Det k’e4nns som vanligt. Jag kunde pedagogiskt illustrera situationen s’e5 h’e4r: ig’e5r kom jag hem. Gick via k’f6ket, pratade lite med sambon, tog en ‘f6l och gick in i vardagsrummet. D’e4r l’e5g det en bebis!! Min son. Sambon och jag ‘e4r ‘f6verens om att han ‘e4r finast i v’e4rlden, men jag hade ‘e4nd’e5 p’e5 n’e5t s’e4tt gl’f6mt bort att jag har ett barn.” Jag: “Jag f’f6rst’e5r inte riktigt.” M: “Om vi s’e4ger s’e5 h’e4r: Kommer du ih’e5g d’e5 man var liten och fick en hundvalp? Det ‘e4r ungef’e4r samma k’e4nsla d’e5 man f’e5r barn. Man m’e5ste komma ih’e5g att mata den och sk’f6ta om den och leka med den. Det k’e4nns bra. Eller… hm…. egentligen var det nog en st’f6rre upplevelse p’e5 den tiden att f’e5 en hundvalp. Om man nu ska vara petnoga. Men, you get the picture?” M l’e4t visserligen ober’f6rd och cool, men samtidigt har jag nog aldrig sett honom s’e5 lycklig. Och jag antar att det inte enbart berodde p’e5 det roliga lunchs’e4llskapet jag erbj’f6d honom. *Bondhustru: delikat meze, gott ros’e9vin och personlig (p’e5 ett bra s’e4tt) service. Livet och Helsingfors s’e4ger JA! till Farouge. Read more
