Vad händer här då? Jo, jag läser, nej slukar Hausfrau (vi ska tala om den i morgondagens inspelning av Mellan raderna och herregud så mycket jag har att säga om den). Magnus hälsar att han vann b-laget på en pingisturnéring. Jag sprang sju svettiga kilometer och bokade en helg i Palm Springs i slutet av maj. Om en dryg månad landar vi i Norden och stannar hela sommaren. Men det jag egentligen ville prata om är hur mycket man ska pressa sina barn att gå på fritidaktiviteter. Maggan gick på jiu jitsu när han var liten och ville att Vidde skulle göra samma sak. Det stackars barnet hatade det och grät varje gång han skulle på träning. Magnus menade att det alltid är så i början, att det blir roligt först när man blir lite bättre. Jag gjorde det där lite skeptiska Marge Simpson-ljudet. Jag minns visserligen att jag var skiträdd för hästar när jag som sjuåring gick på nybörjarkurs och kusarna roade sig med att slänga av oss ungar (mamma vägrade att komma och kolla när jag red. För traumatiskt sa hon), men att jag sedan började älska det och att det är en kärlek som fortfarande sitter i. Det var ändå hjärtskärande att höra Vidars snyftningar så när Magnus spelade in Hollywoodfruar lät jag ungen skolka från träningen och anmälde honom istället till Masterchef på skolan. Som han verkar gilla mycket mer. Magnus kontrade med att slänga in baseball-träning och det verkar också gå hem. Mycket tack vare att Vidars bästisar också är där. Hur resonerar ni här? Barn vet ju inte alltid sitt eget bästa och ibland tar det en stund innan man börjar gilla en sport eller annan aktivitet. Samtidigt vill man ju inte bli en av de där galna föräldrarna som med milt våld vill tvinga sina ungar till att en dag bli världsberömda hockey/tennis/basket proffs med miljonkontrakt. Read more
