Det finns ingenting vetenskapligt att betrakta sin närmaste omgivning eller, ännu värre, sitt eget beteende och dra allmängiltiga slutsatser av det. Jag delar ändå gärna med mig av en betraktelse:I morse satt Vidar och ritade monster på ett papper medan han åt frukost. Bredvid honom på bordet låg en gammal ipad som han får leka med så mycket han vill. Han rörde ändå inte plattan. Jag har under korta stunder känt ett dåligt samvete för att vi aldrig infört nåt slags skärmregler i stil med skärmtid högst en halvtimme om dagen, men nu insåg jag att vår slapphänta strategi fungerat för just det här barnet. Att spela på ipad:en eller kolla på Netflix är ingen belöning eller nåt man gör vid speciella tillfällen, utan snarare en av många lekmöjligheter. Detta har lett till att Vidar gör det ibland, men mycket oftare leker han med dinosaurier, Lego, Briotåget eller typ kottar och tändstickor. Slutsats: hos oss funkar det uppenbarligen med att avdramatisera skärmen. Read more
