Att ha sina minisystrar p’e5 bes’f6k ‘e4r antagligen det n’e4rmaste man kommer i att ha egna barn. Jag hade som sagt bes’f6k av mina barnsimulatorer i helgen och, well, det var b’e5de mycket h’e5rt och mycket, mycket roligt. Att dela s’e4ng med en 11-‘e5ring som gnisslar t’e4nder i tinnutus-ljudniv’e5 och kickboxar en i ryggen genom hela natten och en 13-‘e5ring som skriker i s’f6mnen f’e5r ‘e5tminstone mej att reflektera ‘f6ver hur viktiga blodsband egentligen ‘e4r… Men s’e5 kommer det s’e5 fina stunder av K’e4rlek som f’e5r en att ta tillbaka alla planer p’e5 att s’e4lja ungarna till Ryssland. Larisza: Peppe, vad du vad? Jag: Mmmmva? Larisza: Jag ‘e4lskar dej! F’f6ljes av massor av stora spontana gruppkramar. Anastasia: Peppe? Jag: Mmmm? Anastasia: E det sant att du e coolast och att du k’e4nner ALLA i stan? (Det skulle ju vara fult och omoraliskt att ljuga f’f6r de sm’e5 liven.) Jag: Ja Anastasia, naturligtvis e det s’e5. Efter pulka’e5kning, yatzy, massa PS2, skratt, filmer, godis, H&M; shopping, bes’f6k i iglo, kinesisk take away, n’e4rap’e5 hj’e4rnpropp, osannolika m’e4ngder av glass och utdelning av mina gamla kl’e4der blev det till slut s’f6ndag och naturligtvis pl’e4ttkalas till frukost (jo, det e klart att jag kan flippa pl’e4ttar i luften) och dags att f’f6lja sm’e5ttingarna till t’e5get (vi var ytterst nog att se till att de tog Eken’e4st’e5get i motsats till motsvarande till t.ex. St Petersburg..). M’e5ste erk’e4nnas att det k’e4ndes lite vemodigt att skicka iv’e4g de sm’e5 typerna. Sist och slutligen hade det ju varit en v’e4ldigt lyckad helg (om man bortser fr’e5n att mina minisystrar antagligen ‘e5kte hem med diabetes efter allt sockerfrossande). Vad l’e4r vi oss allts’e5 av det h’e4r? Svar: Det finns mycket fina barn. Read more
