Orov’e4ckande ofta talar jag i telefon med folk som jag inte har en aning om vem de ‘e4r. Ig’e5r d’e5 jag -som den goda husmodern jag ‘e4r- med h’e4nderna fulla av matkassar trotsar den arktiska helsingforskylan, ringer telefonen. Vanligtvis skulle jag automatiskt ha screenat samtalet, men av n’e5gon of’f6rklarlig anledning k’e4ndes det viktigt att svarar just den h’e4r g’e5ngen. Displayn visar ett +39-nummer och oerh’f6rt snabbt’e4nkt som jag ‘e4r inser jag omedelbart att det ‘e4r Italien som vill tala med mej. Jag hinner knappt s’e4ga:“Hej, det e Peppe” …innan n’e5gon p’e5 andra sidan Europa skriker:“Eeeh Ciao Jeanette! How eeeh are eeh you?” I eeeh just wanted to eeeh wish you a Merry Christmas! Are eeeh you in Elsinki? Yes? It is cold? Yes?” Med den bitande nordanvinden i mina k’e4nsliga ‘f6ron har jag lite sv’e5rt att uppfatta vad som s’e4gs, men f’f6rs’f6ker iallafall tappert spela entusiastisk (eller ‘e5tminstone h’f6vlig): “‘c4hum, Merry Christmas to you too.” Monologen fortskrider en stund. D’e5 typen p’e5 andra sidan luren h’e4mtar andan passar jag p’e5 att fylla i med “yes” och g’f6ra uppmuntrande hummande ljud. Sen f’e5r jag pl’f6tsligt en massa italienska pussar och personen l’e4gger p’e5. Jag ‘e4r minst sagt konfunderad och f’f6rs’f6ker febrilt t’e4nka igenom alla italienare jag k’e4nner. F’f6rg’e4ves. Jag har faktiskt ingen aning om vem det ‘e4r jag talat med (eller tekniskt sett talat till mej). Men det var iallafall trevligt av honom att ringa och ‘f6nska mej en god jul. Charmiga sm’e5 j’e4vlar de d’e4r italienarna. Read more
